Vår bild av sjukdomsrelaterade faktorer som bidrar till långvarig smärta håller på att förändras på grund av våra och många andra forskares upptäckter. Det var professor Camilla Svenssons budskap vid Smärtforum. En viktig metod bakom dessa upptäckter är så kallad reverse translation.¹

”När jag började som smärtforskare för nästan 20 år sedan så var jag övertygad om att smärta och inflammation gick hand i hand. Det var inte så konstigt, vi vet att det är många inflammatoriska faktorer som påverkar smärtnervändar-na. Så jag tänkte att när inflammationen är över kommer smärtan per automatik försvinna”, förklarade Camilla Svensson.

Hon valde att fokusera på interaktio-nen och kommunikationen mellan olika celler. Initialt forskade Camilla Svensson kring ledgångsreumatism, som drabbar ungefär en procent av befolkningen. Relativt snabbt såg hon att många av de patienter som fortsatte att rapportera smärta hade viss typ av antikroppar som faktiskt kunde detekteras många år innan lederna började svullna.

”Vi ställde oss frågan om dessa anti-kroppar kunde kopplas på något sätt till smärtnerven. Där började min reverse translation-resa. I detta fall flyttade vi antikroppar från människor till möss för att se hur de reagerar. Det är ett sätt att skapa sjukdomsrelaterade djur-modeller för smärtstudier.”

Det kallas även från bedside to bench och Camilla Svensson använder be-greppet för att indikera att en klinisk observation (bedside) lägger grunden för forskarna att undersöka frågan i laboratoriet (bench). Förhoppningen är att resultaten ska leda tillbaka till klinik/patient på något sätt.

”För mig som grundforskare är det oerhört viktigt att det vi studerar är base-rat på ett viktigt patientproblem och att vi kan göra vårt detektivjobb på labbet med hjälp av relevanta modeller – i detta fall med hjälp av patienternas antikroppar i mössen”, säger Camilla passionerat.

BENEROSION

Så forskarteamet isolerade antikrop-par från patienter med reumtoid artrit och började bygga en plattform för så kallad prediktiv translationell smärt-forskning. Den fungerar som en slags brygga mellan preklinisk och klinisk forskning. De använde en rad olika metoder för att öka förståelsen för de molekylära neurokemiska och immu-nologiska mekanismer som leder till långvarig ledvärk.

En viktig metod var då att injicera antikropparna på möss och observera vad som hände.

”Tanken var att indicera en inflam-mation, men vi såg inte någon förhöjd inflammatorisk förändring.”

Ett viktigt fynd var däremot hur ben-densiteten fyra veckor efter antikrop-parna injicerades sjönk, det blev en benerosion. Genom att se denna kor-relation mellan osteoklaster och smärta kom de till slutsatsen att antikropparna aktiverade osteoklaster, benätande celler, som orsakar smärta.

”Detta är även relevant för människor. Ett exempel på när reverse translation kan ge oss viktiga forskningsresultat”.

Vidare berättar Camilla Svensson att de utöver effekten på osteoklaster har upptäckt hur antikroppar som har bildat ett komplex kan påverka nervceller direkt: antikropparnas konstanta del kan då, precis som på immunceller, binda till receptorer på nervcellerna. Det var oväntat, och kan förklara hur smärta kan uppstå långt före inflammation vid exempelvis reumatism.

FIBROMYALGI

”Insikten att dessa antikroppar kunde påverka beteendet hos möss utan en påtaglig inflammation fick oss att reflek-tera kring fibromyalgi. Frågan vi ställde var om det finns en autoreaktivitet som skulle kunna förklara, eller delvis på-verka, fibromyalgi.

Camilla Svensson har i samarbete med forskarna Eva Kosek, Andreas Goebel och David Andersson forskat kring denna sjukdom som påverkar så många som 2–4 % av befolkningen².

Genom att injicera antikroppar, som renats fram från individer med fibro-myalgi, till möss har de överfört flera aspekter av fibromyalgisymptom. Till exempel ser de förändringar i mössens smärtkänslighet, rörelsemönster och nervernas retbarhet. Denna viktiga upptäckt tyder på att det kan finnas en autoreaktiv komponent i smärta vid fibromyalgi. Antikroppar från fibromyalgi-patienter ansamlas runt smärtnervernas cellkroppar i de så kallade dorsala rotganglierna.

De kunde inte se några antikroppar i lederna hos mössen. Däremot lyste cell-kroppen för nerverna, satellitgliaceller.

”Det är här vi befinner oss forsk-ningsmässigt just nu. Varför binder antikropparna dessa satellitgliaceller?” undrar Camilla Svensson och beto-nar avslutningsvis att många forskare samverkar för att bland annat försöka hitta det som antikropparna binder till vid fibromyalgi. Om de lyckas finns många tänkbara applikationer, från biomarkörer till mål för behandling. På samma sätt vill de gå vidare med upptäckten att antikroppar kan aktivera smärtnervceller, och ta reda på om det är en generell mekanism för smärta vid autoimmuna sjukdomar.

”Det är ett väldigt spännande skede vi befinner oss i – vår bild av sjuk-domsrelaterade faktorer som bidrar till långvarig smärta håller på att förändras i grunden!”

Spännande skede i smärtforskningen